Lite personligt om nätkulturer

Idag åker jag till Estland för att hämta barnen som varit hos mormor drygt en månad. Jag tror att alla föräldrar upptäcker en dag att man saknar sitt barn mer än barnet saknar sin förälder :(



Enda sättet att kommunicera med barnen var att prata i Skype, och även detta fungerade inte varje dag. Varför? Jo, både 6- och 8-åriga flickor var mycket upptagna med datorspel och chat med kompisarna under den tiden som de stannade inomhus.



Dock hittade jag ett effektivt sätt att fånga deras intresse... (som jag även prövat på mina vuxna elever). Det är att visa något som de inte kan, ex. en hemlig smajlis i Skype såsom (poolparty). Reaktionstid var ca 5 sec som krävdes att kolla om smajlisen fanns med i listan, sedan en hungrig fråga: "Hur gjorde du?"



På så sätt har jag även testat distansundervisning via Skype. Jag kan konstatera att mina barn använder Skype utan problem, de har lärt sig massor med nya smajlisar, kopiera och skicka länkar till web-sidor, skicka och ta emot foton på Skype, ringa konferenssamtal, och massor med nya spel, förstås!

Och vad jag vet, var de ute mycket varje dag... jag ser inget behov att begränsa mina barns internetanvändning, jag väljer att styra den istället!

00-talisterna på nätet

I personalrummet hittade jag en färsk tidning, och vad sa man om trollen?

Dagens SvD tar upp att "nybörjaråldern vid datorn sjunker i rasande fart". Nu är datorer en del av vardagen t.o.m. på förskolor, tekniken underlättar bl.a. dokumentationen av barnens utveckling och kommunikationen med icke-svenska föräldrar.

Jag tycker om att läsa om den positiva trenden att färre föräldrar är rädda för datoranvändning i (för)skolor. Som en forskare från World internet institut säger, har föräldrarna nu en annan inställning då de själva är vana internetanvändare.

Läs hela artikeln av Anna Asker på http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/00-talisterna-redan-ute-pa-natet_4819471.svd