Marc Prensky funderar över vad barn lär sig då de spelar video- och dataspel. Han delar upp barnens inlärning i 5 nivåer:
Hur:
hur gör man då man spelar, från hur man får din figur att röra på sig till komplexa spelregler. Konstigt nog, även då inlärningen sker bara mentalt bidrar den till bl.a. hand-öga koordination Det påminde mig om ett avsnitt av Vetenskapens värld... Där visades att om en idrottsman tänker hur man ska göra en viss ny rörelse, skapar man nya neuronbanor i hjärnan och kan senare göra detsamma fysiskt.
Vad:
man lär sig vad man ska göra och (kanske minst lika viktigt) vad man inte ska göra i varje spel. I de flesta irl spel måste man kunna reglerna innan man ger sig i spelet, men elektroniska spel lär en på vägen. Plus att reglerna kan ändras då och då. Lärorikt :)
Varför:
den nivån är all strategi i spelet och när en viss strategi är bra. Man lär sig orsak-verkans samband och följder av sina beslut.
Var:
även om spel är digitala är de byggda med många våra kulturella (ibland sub-kulturella) och historiska värderingar, som förmedlas till barnen i spelet.
Om:
man jämför spelens regler och budskap med dem irl, vill man eller inte. Det diskuteras att datospel kan stärka vissa typer av beteende, att spel skickar våldsamma budskap till barnen. Men inga budskap accepterad på en gång, utan de brukar granskas mot det barnen ser och upplever i sina liv. Om vissa budskap bekräftas, fastnar dem. Dvs, bara spel kan inte skada våra barn eller göra dem våldsammare.
Hur:
hur gör man då man spelar, från hur man får din figur att röra på sig till komplexa spelregler. Konstigt nog, även då inlärningen sker bara mentalt bidrar den till bl.a. hand-öga koordination Det påminde mig om ett avsnitt av Vetenskapens värld... Där visades att om en idrottsman tänker hur man ska göra en viss ny rörelse, skapar man nya neuronbanor i hjärnan och kan senare göra detsamma fysiskt.
Vad:
man lär sig vad man ska göra och (kanske minst lika viktigt) vad man inte ska göra i varje spel. I de flesta irl spel måste man kunna reglerna innan man ger sig i spelet, men elektroniska spel lär en på vägen. Plus att reglerna kan ändras då och då. Lärorikt :)
Varför:
den nivån är all strategi i spelet och när en viss strategi är bra. Man lär sig orsak-verkans samband och följder av sina beslut.
Var:
även om spel är digitala är de byggda med många våra kulturella (ibland sub-kulturella) och historiska värderingar, som förmedlas till barnen i spelet.
Om:
man jämför spelens regler och budskap med dem irl, vill man eller inte. Det diskuteras att datospel kan stärka vissa typer av beteende, att spel skickar våldsamma budskap till barnen. Men inga budskap accepterad på en gång, utan de brukar granskas mot det barnen ser och upplever i sina liv. Om vissa budskap bekräftas, fastnar dem. Dvs, bara spel kan inte skada våra barn eller göra dem våldsammare.
Intressant inlägg! Jag är lite nyfiken på den boken och gillade att läsa en sammanfattning av dess budskap.
SvaraRaderaJag tycker att vi ska försöka utnyttja motivationsaspekterna i spelen, men jag är inte så sugen på att använda spel i någon större utsträckning i min undervisning. Visst lär man sig saker även av att spela datorspel (man lär sig massor av nyttiga saker av att laga mat eller snickra en koja tillsammans också), men inte tillräckligt av det som de behöver kunna för att klara mina kurser ... Ja, det är ju egentligen inte så konstigt eftersom det inte, i alla fall inte än så länge, finns några spel som har det syftet. ;-)